Ensam och gråtandes

Nu sitter jag här igen, ensam och gråtandes trodde att jag hade kommit från denns skit men tydligen inte.
Men jag fattar inte varför jag gråter, jag har inget att gråta för
Jag har allt jag vill ha, jag har familj, kille och vänner vad mer kan man behöva?
Jag lver iaf, jag får mat jag bor inne och har kläder på mig.

Men ibland behöver jag gråta
Jag visar det inte alltid, men jag är alltid ledsen på insidan. Det finns så mycket kvar den mina svåraste år, då jag bodde hos mormor. Det finns minnen från vissa dagar då som alltid kommer att stanna hos mig. Och ibland tänker jag tillbaka. Det är då jag börjar må dåligt.
Jag vet inte vad som är värst, men jag minns en dag som är värst. Vet inte om jag ska skriva det här men men, det gör jag ändå
Jag tror att jag och mormor skulle åka på ett kalas eller något, så när vi började bli klara ringde vi till mamma och sa; vi kommer om 5 minuter gå ut då
Så vi åkte dit och väntade utanför, men det var ingen mamma som kom ut, så jag gick upp för att hämta henne. Jag fick dunka på dörren för det var ingen som öppna, men till slut öppnades den, och där stod mamma. Vinögd som bara den, hon fattade knappt vad jag sa. Jag bara sa hej då och gick iväg. Jag gick ner till mormors bil gråtandes, och hon frågade vart mamma var och jag sa som det var att mamma hade tatt mycket tabletter.
Jag började skrika mamma för att jag var så ledsen, men mormor sa att mamma hade vart dum att tatt tabletter och att hon fick skylla sig själv. Så hela vägen till kalaset satt jag och skrev; Mamma, MAMMA, Mammmmmma!
och jag lovar er, jag satt verkligen och stooor grät


Det är en dag jag alltid kommer att minnas, som jag alltid kommer att börja gråta av att tänka på.
Det är den hemskaste stunden i mitt liv tror jag....!

Sen så blir jag ju ledsen över massa andra saker, och ibland känner jag mig så ensam...

Jag gråter oftast för att jag och Simon gar bråkat )':
Jag önskar att vi kunde sluta bråka, men det går inte
Vi har försökt så många gånger men aldrig lyckats!


Kommentarer
Postat av: Caroline Lund

Gumman det är tillåtet att vara ledsen, det behövs för att kunna gå vidare. Och det är bra att du pratar om det, du måste låta det komma ut. Vi finns alltid här för dig. Älskar dig gumman. Du är en stark tjej.

2009-04-16 @ 23:21:53
Postat av: Anonym

Jag ÄLSKAR dej Madde. Kram i massor från mormor

2009-04-17 @ 22:06:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0