Lördag
Det här kommer inte sluta bra. Nu mår jag inte alls bra, och till er som jag känner mig/ni som bryr er om mig, det här får inte gå för långt, men det känns som om det redan har gjort det. För förut när jag skulle gå och hämta en cykel så var den trasig och så. Men det har inte med saken att göra. Men jag mådda inte bra iaf, så jag tog upp en glas bit och skärde mig. Det blev inget djupt sår men det börja blöda lite, sen så fick min kompis syn på det och så underbar som han är tog han sin tröja och torka bort blodet från min arm, sen fråga han varför jag gjorde det men han fick inget svar, så han gick fram och krama mig. Jag bara satt och skaka av rädsla och för att jag frös. Han satte sig bredvid mig och kände hur jag skaka. Efter en stund gick vi in i typ en tapp-uppgång och satte oss, jag satt fortfarande men den när javla glasbiten i handen och försökta göra ett liten sår, han fick syn på det och gick ut och hämta en glasbit, så satte han sig framför mig och skärde sig, jag såg hur hans blod rann ner på trappan. Jag mår inte bra över att se det. För jag vill inte att han ska få ont eller göra sig illa bara för att jag har gjort det. Han betyder så sjukt mycket för mig, han är det bästa som någonsin hänt mig.
Om inte han hade funnits i mitt hjärta skulle man se ett blodspår av vart jag har gått.
Hoppas det här tar slut snart, och jag är så ledsen så det kanske blir lite överdrivet.
Till Emma,Mormor, och alla andra som läser det här som känner mig och bryr sig om mig: Det är inte så farligt som det värkar, jag har klarat så mycket annat så det här ska jag klara! Och jag hoppas att ni hjälper mig.
Jag skulle kunna skriva ett flera meterst inlägg om var och en som betyder så mycket för mig. Men det skulle bara bli jobbigt!
Men att se Simons arm blöda var så... ja det finns inte ord till det, jag skulle bara vilja skrika.
När jag såg det, jag var så jävla nära på att börja stor gråta.
Om inte han hade funnits i mitt hjärta skulle man se ett blodspår av vart jag har gått.
Hoppas det här tar slut snart, och jag är så ledsen så det kanske blir lite överdrivet.
Till Emma,Mormor, och alla andra som läser det här som känner mig och bryr sig om mig: Det är inte så farligt som det värkar, jag har klarat så mycket annat så det här ska jag klara! Och jag hoppas att ni hjälper mig.
Jag skulle kunna skriva ett flera meterst inlägg om var och en som betyder så mycket för mig. Men det skulle bara bli jobbigt!
Men att se Simons arm blöda var så... ja det finns inte ord till det, jag skulle bara vilja skrika.
När jag såg det, jag var så jävla nära på att börja stor gråta.
Kommentarer
Postat av: Emma
Madde, du betyder allt för mig.
Postat av: Anonym
JAG ÄLSKAR DEJ AV HELA MITT HJÄRTA KRAMAR I MASSOR FRÅN MORMOR
Trackback
